28 april
På påskaftonen, mellan kl 17 och 20, födde Nikita 6 valpar - 2 hanar
och 4 tikar. De befann sig då hos Nikitas uppfödare Lena. På påskdagen
tog vi första bästa båt från Åland, där vi befann oss för att fira
påsk, för att hälsa på vår hund och hennes ungar. Hon var
jättelycklig i en minut när vi kom - sedan bar det raka vägen
tillbaks till valplådan där hon sedan befann sig under hela vårt
besök. Tror inte hon märkte när vi gick. Är mycket imponerad av
hennes totala ansvarskänsla i sin nya roll som mamma!
Kolla "löpsedelssidan" - där finns länkar till både bilder och film
på valparna. Under de närmaste 7-8 veckorna väntar många resor till
Harbo där Nikitas uppfödare bor. Vi kan hämta Nikita lagom till vår
semester.
4 april
En ultraljudsundersökning förra veckan visade att Nikita är dräktig!
:) Vi räknar med att valparna kommer att födas under påskdagarna, så
det är snart dags att åka med henne till Lena, hennes uppfödare. Det
blir tomt här hemma under de veckor hon är borta, men det får vi
bota med många resor till Kurants kennel för att hälsa på Nikita och
hennes valpar!

22 feb
NU HOPPAS VI PÅ VALPAR!
Nikita har idag (med repris imorgon) haft en herdestund med
Hedeforsens Harras, så nu är det bara att vänta och se! :-) Harras
bor i Göteborg och
är, precis som Nikitas pappa Bosco, polishund och
dessutom utbildad narkotikahund. Han kan visa upp mycket goda
resultat som nedärvare: 57 st av hans avkommor är röntgade och av
dessa är 90% fria på höft-erna, vilket kan jämföras med genomsnittet
för schäfer som är 73%. Av Harras valpar födda före 2010, 69 stycken,
är 14 st godkända polis-hundar i Sverige och Norge. Gissar att det är
något av ett rekord.

Hedeforsens Harras och husse Christer
Om
allt går som det ska kommer det om 2 månader att bli många resor till Nikitas
uppfödare Lena och hennes man Rolf för att hälsa på Nikita och
valparna! Räkna också med att kameran då kommer att gå varm! :-)
Lena: Du är en djäkel på att hitta bra hanhundar! :) Kör försiktigt
hem!
Länk till Lenas Kennel Kurant där det finns mer information att hämta:
Kennel Kurant
5 jan, 2011
Idag fick jag det
glädjande beskedet från Karolinska att jag fått OK från England att
delta i en internationell studie av ett nytt cancervaccin. Vaccinet
befinner sig på ”trail 3”-nivå, som är det sista och stora steget innan
det förhoppningsvis lanseras på marknaden om något år. Trail 1 och 2 har
visat goda resultat så det finns stor anledning att hoppas på ett bra
resultat även nu.
Studien pågår i 30 länder
och 1300 personer deltar. Idag ökade den siffran till 1301 :). Från
Karolinska deltar sedan tidigare 15 personer. Substansen som testas är
mycket snarlikt ett ämne som cancercellerna själva producerar (gäller
några cancervarianter) och vaccinationen syftar naturligtvis till att
aktivera kroppens eget immunförsvar för att förhindra återfall. l. l.
Har under de senaste veckorna genomgått ett antal undersökningar
som legat till grund för bedömningen om jag kunde inkluderas i studien
eller inte. Det har varit en nagelbitare fram tills idag då jag fick det
positiva beskedet. Min nya hemmabas på KS blir en liten klinisk
forskningsenhet dit jag ska ta mig varje vecka under 2 månader för en
injektion och en timmes övervakning efteråt. Som vanligt har jag mött
mycket trevlig personal. Efter 8 veckor glesas besöken ut till var 6:e
vecka.
Det
finns en hake. Vaccinet ges till 2/3-delar, medan 1/3-del ingår i en
kontrollgrupp som får placebo. Varken personalen eller jag kommer att
veta om jag får det ena eller det andra.
Från det ena till det andra.....nästa vecka börjar jag jobba igen.....
2 nov
Om någon undrat över vart jag tagit vägen....
Nu är det bara en vecka
kvar av behandlingen. Bara sex gånger till ska jag ligga på britsen i
strålmaskinen på Radiumhemmet. Bara en veckodos cyto-statika återstår,
som vanligt föregånget av blodprovstagning för att se att kroppen klarar
av ännu en dos. Bara en veckoträff kvar med en läkare för koll av de
biverkningar som behandlingen ger. Cancerbehandling är nästan en
heltidssysselsättning.
Bara mina närmaste och mina arbetskamrater har känt till min situation.
Nu känner jag att det är dags att komma ut ur garderoben :). Dagarna före midsommar fick jag alltså
veta att jag har cancer. Tänker inte trötta ut vare sig mig själv eller
andra med några detaljer kring min sjukdom (nej, det är inte
prostatacancer). Har haft tur i oturen eftersom
sjukdomen inte hann sprida sig innan den upptäcktes, vilket naturligtvis
ökar mina chanser i hög grad. Är full av tacksamhet mot de många på
Karolinska Universitetssjukhuset som visat mig sådan värme och professionalitet. Trots att upptäckten gjordes under semestertider så
har allt gått på räls. Är också tacksam mot mina hundar som hållit mig i
så god form att läkarna kunde välja ett aggressivt
behandlingsalternativ.
Att hundarna (och jag) haft det bra har matte Seija hela tiden sett
till. Hon har, när det behövts, aldrig tvekat att ta ledigt från sitt
arbete som sjuk-gymnast på ett av sjukhusen i Stockholm. T.ex. den
gången då den första stora cytostatikakuren slog ut mina vita
blodkroppar så att jag måste läggas in akut. Hundarna (och jag) älskar
henne.
Efter avslutad behandling ska min kropp, som under lång tid fått mycket
stryk, få chansen att återhämta sig. Räknar med att kunna börja jobba
igen när vårterminen startar i januari. Hoppas på en varm vinter så att
Nikita och jag kan fortsätta träningen från där vi befann oss i juni.
27 maj
Träningen är återupptagen, även om det gått på styltor emellanåt. Nu har
vi t.ex. tvingats till en veckas uppehåll eftersom Nikitas mage, för
ovan-lighetens skull, varit i olag. Ny målsättning är att försöka fixa
uppflyttning till elit i aug-sept. Om drygt 2 veckor väntar en lång
sommarsemester, så det vore väl 17 om vi inte skulle kunna få en del
gjort då. Planeringen är det i alla fall inget fel på :-) De 19 juni
åker vi traditionsenligt till Åland för att stanna veckorna runt
midsommar. Härligt! Återkommer!
9 april
Minns hur jag kände det när jag, full av tillförsikt, skrev raderna
nedan för exakt 5 månader sedan. Räknade då med att vi skulle få samma
skitvinter som vanligt, vilket inte brukar sätta annat än tillfälliga
käppar i hjulet för hundträning. Snö, kyla och en del annat kom sedan i
vägen, men nu dj-lar! Imorgon går startskottet för projekt "Hinna ikapp
så mycket som möjligt av det vi förlorat under vintern". Den
ursprungliga planen att tävla högre spår i maj har jag dock skjutit upp
till augusti. Däremot står målsättningen kvar att vi ska göra vår första
elittävling under hösten. Om några veckor kommer vi dessutom att
återuppta sökträningen, men fokus kommer tills vidare ändå att ligga på spårarbetet, men nästa år
kanske....
Under veckan som gått har jag ägnat tid åt att reka. Har hittat nya,
oprövade och fräscha spårmarker och dessutom nya lämpliga ställen för
träning av både spårupptag och uppletande. Både Nikita o jag kan behöva
nya miljöer.
Ser fram mot det kennelläger som väntar under 1:a majhelgen. Det är
alltid lika kul att få träffa Nikitas syskon (nu också småsyskonen) med
hussar och mattar. Med flera!
9 nov 2009
Utlovade tidigare några lägesrapporter från träningen inför Högre (vi
har även börjat med elitmomenten) och här kommer den första:
Fritt följ
Tillsammans med framåtsändandet dressyrens blå band :) Vi fick 8,5/8,5 i
våras och arbetar naturligtvis på att förbättra den poängen. Det enda vi
fick kritik för i protokollet var att hon kan pendla något och det
arbetar vi nu med. Annars är t.ex. hennes sättanden, alla varianterna,
kanonbra - fort går det och rakt blir det. Vid helomvändningar sitter
hon som smetad vid mitt ben. Det kommer nog att bli bra det här :)
Framåtsändande
Här har vi hittills framförallt nött med den 2:a halvan - att hon 15
meter framför mig, och i precis min takt, ska följa en rak färdlinje.
Utgick från framförgåendet som så småningom fick bli utan koppel och där
jag succesivt ökat avståndet. Det börjar faktiskt se riktigt snyggt ut.
Nu återstår 1:a halvan, tempoväxlingen vid gruppen, återkallning till
fotgående och att sätta ihop delarna. Detta är ett moment som djävulen
hittat på! :) Å andra sidan - finns det något snyggare än ett perfekt
utfört framåt-sändande?! Har inte tänkt på om alla hundar gör så, men
Nikita vrider på öronen 180 grader då hon går där framför mig. Strutarna
är alltså hela tiden riktade rakt bakåt mot mig i väntan på vad jag ska
säga. Säkert passar hon på att även inhämta annan information. Ser lite lustigt ut :)
Love you madly Nikita! :)
Stegen
Under den här årstiden brukar vi träna även på andra platser än klubben,
men då vi är där brukar vi köra 3 stegpassager, det får räcka. Vi har
tid på oss innan momentet ska utföras på tävling. Fortfarande är hon
lite för het fram till stegen, men själva stegfärden ser ganska snygg
ut, men kan bli ännu bättre; det går fortfarande något för fort. Lägger
ofta ut godisbitar på strategiska stegpinnar, för att hon ska sänka
tempot och gå på alla pinnarna. När vi kör utan godis verkar det nu som
hon sakta men säkert börjar lära sig läxan.
Kryp
Vi fick 9,0/8,5 i våras med "något hög" i protokollet. Än så länge
arbetar vi med att hon ska lära sig de nu längre kryplängderna, halten
och vänster- o högervinkeln. I vinter ska Wennerberg lägga ut en stor
extramatta i var-dagsrummet, som både Nikita och husse i jämnbredd ska
krypa på. Där ska vi lära oss att ligga lågt :)
Inkallning med ställande
För att hon inte ska veta vad som väntar, använder jag 5 olika varianter
när vi tränar. Kör med 1 eller 2 bollar. Att använda boll vid träningen
av Nikita innebär att hon kopplar på både turbon och efterbrännkammaren.
Det här momentet måste jag därför lägga in bland "bollmomenten" som får
komma som sista moment när vi tränar. "Bollmomenten" är de då jag vill
ha henne maximalt taggad. Att ha en jättehet hund vid övriga moment är
naturligtvis inte så lyckat. Nå, hur går det då? Jo, vid dubbelkommando
blir det bromsspår i marken - målsättningen är att det ska bli gropar i
marken även vid enkelkommando :) Det har faktiskt redan hänt några
gånger! :)
Inkallning med både ställande och läggande är det enda elitmomentet som
vi inte börjat med - vill inte blanda.
Apportering, både 4 kg
och metall
Här kommer vi till det egentligen enda problemet jag har med Nikita -
startskall. Hennes skyhöga förväntansläge gör att jag ställs inför
problemet vid några tillfällen, bl.a. vid apportering. Vet att jag kan
få kontroll - vid tävlingen i våras var hon t.ex. knäpp tyst. Men, problemet
lurar hela tiden bakom hörnet och kräver ständigt arbete och
150-procentig konsekvens. Metoden är enkel. Vid startskall: kalla
tillbaka - inget roligt bjuds förrän hon håller klaffen! Inför tävling
blir det mycket "tysthetsträning", vilket jag vet fungerar, men
problemet kommer lätt tillbaka. Dock - det går åt rätt håll, problemet
är mindre idag än det var för ett år sedan. Nåväl, hur går det med
apporteringen då? Jo, det är en fröjd att se den lilla skiten gnugga på,
med 4-kilosapporten i käften, på gränsen till galopp. Å snygga ingångar
brukar det bli också :) Nikita är en liten dam med ett stort
tigerhjärta!!!
Skall
Momentet har låg koefficient och hör inte till de jag prioriterar högst.
Skallen kommer än så länge för glest och hon vill inte riktigt köpa mitt
"tyst"-kommmando. Ska prova med boll, har jag tänkt, för att höja
hennes motivation till skall, vilket lär öka problemet med ljud "i
pausen", men det problemet får vi i så fall ta itu med senare. Konstig
övning tycker säkert Nikita - nu ska hon plötsligt göra något som husse
i vanliga fall inte tycker om.
Hopp
Det enda momentet där jag känner mig ganska säker på en 10:a. Brukar emellanåt öka höjden till 95 cm så att hon vänjer sig
vid att satsa lite extra. Sättandet och återhoppet har hon i ryggmärgen
vid det här laget.
Platsliggning med gömd
förare
Under den här årstiden använder jag mig av kvällens mörker för att träna
momentet. Vid en promenadväg, med ganska svag belysning, går vi 20 m in
i en skog där det är halvmörkt och där lägger jag Nikita. Fortsätter
sedan tillsammans med Bobby in i den svarta skogen där vi för säkerhets
skull gömmer oss bakom en gran. Genom grenverket kan jag då iaktta
henne. Mörkret i sig tror jag blir en extra belastning för henne. Det
som fattas är skotten, men eftersom hon är helt skottfast så spelar det
ingen större roll. Så fort klubben återupptar skotträningen i vår
fortsätter vi där.
UPPLETANDE
Startskall - se Apportering ovan. Brukar köra en tävlingsmässig 50 x 50
m-ruta där jag lägger ut 8 föremål. Ser ingen anledning att inte ge
henne mycket att arbeta med när vi ändå håller på. Ser alltid till att
lägga några föremål på djupet och på sidorna. Hon brukar snabbt hämta
hem 7 föremål, men det 8:e brukar ibland vålla problem. Om hon inte
hittar det inom rimlig tid brukar jag "sela av" och tillsammans med
Bobby följa med henne in i rutan där hon oförtrutet fortsätter arbeta
och 9 gånger av 10 hittar hon då också det sista föremålet. Efter det
slutar hon arbeta! Är inte säker på om det beror på min reaktion eller
om hon då vet att det inte finns fler saker att hämta. Hundar är
fantastiska varelser!
SPÅR
Mitt dåliga samvete! Vi har spårat alldeles för lite. Nu tillkommer
också upptagsruta och spetsvinklar. Skärpning Wennerberg!
SÖK...
Vi har börjat en sökkurs, ledd av en mycket erfaren och meriterad
person. 7 hundar deltar. I söndags träffades vi för 3:e gången och
Nikita fixade, innan vi slutade för dagen, 4 st raka 50-metersskick utan
vare sig pop up eller ljud. Det smakade mer! :)
Den här djäkla årstiden får väl rulla vidare, så återkommer jag... :)
21 sep
Har
varit i valet och kvalet om Nikita o jag ska satsa på Högre i höst eller om vi ska
vänta till våren och lösningen blev en kompromiss: vi väntar till våren,
men vi har redan börjat med elitmomenten. Förhoppningen är att vi i vår
ska fixa uppflyttningen till Elit och med det här upplägget ska det
i så fall inte behöva dröja så länge förrän vi gör vår första elittävling.
Så här ser planen ut:
Nu tränar vi: skall, hopp, apportering/tung och framåtsändande - alla
fyra momenten är desamma i både Högre och Elit. Dessutom har vi börjat
med elitmomenten: stegen, kryp med vinkel och apportering/metall.
Naturligtvis också platsliggning med skott och gömd förare. Det enda vi
inte kan förbe-reda är inkallning med ställande och läggande.
I Högre är det bara ställande och jag vill inte blanda.
Till detta ska
naturligtvis läggas fria
följet och regelbunden träning av upp-letande och sist men inte minst
SPÅR (nu tillkommer upptagsrutan). I vinter ska vi dessutom ta itu med
rutan och fjärrdirigering inför L-tvåan (även om lydnadsklasserna
får komma i andra hand). Under hösten tänker jag i den här kolumnen
berätta lite om hur det går för oss i de olika momenten. Så välkommen
hit igen om du är intresserad!
Glömde: i november börjar vi med Sök. Vadå fritid?
Nu i helgen tävlade broder Nitro/Gunnar och pappa Bosco/Susanna i
Bevak-nings-SM resp. Polishund-SM med den äran. Stort grattis! Däremot
har mamma Jazza gjort sin sista rapporttävling. Hennes 6:e-plats i
Bruks-SM och 2:a-plats i Bruks-NM 2008 är mycket
hedersamt! Strongt jobbat Jazza, Ronnie och Annika! Nu är det Jazzas
dotter och Nikitas helsyster Papaya,
7 månader gammal, som tar
över. Det ska bli spännande att följa er!
23 maj
Vid tävlingar på Linköping BK fixade vi idag flytten till Högre spår och
med 552 p vann vi dessutom tävlingen (420 p krävs för uppflyttning). Att
vi vann är kanske inte så mycket att orda om eftersom bara 5 hundar
deltog (varav 2 bröt efter spåret), men däremot är jag naturligtvis
jättenöjd med poängen - I love you madly Nikita!
Poängen:
SPECIALMOMENTEN (279 P)
Budföring m skott 10 - 10
Påsläpp på spår 10 - 10
Spår
9 (1 missad pinne av 8)
LYDNADSMOMENTEN (273 P)
Platsliggn. m skott 10 - 10
Linförighet
8,5 - 8,5
Framförgående 8,5 - 8,0
Läggande u. gång 9,0 - 9,0
Inkallande
10 - 10
Kryp 8,5 - 9,0
Apportering
9,0 - 8,0
Hopp
10 - 10
Två saker hände under dagen som kan vara värda att berätta mer om. Först
det 1 km långa spåret som ledde oss rakt i armarna på ett kärr/träsk.
Undertecknad, som inte var förberedd på vattengympa, fick efter bästa
förmåga, och med ett fast tag om spårlinan, försöka hoppa från tuva till
tuva för att försöka undvika drunkningsdöden. Jag lovar - efter allt
regn dagen innan så var det blött. Nåväl mina nya vattentäta
Gore-Texskor höll faktiskt vad de lovade och jag kom någorlunda
torrskodd över till den andra stranden. Nikita, obekymrad om var hon
plöjde fram, visade, genom att strax efter kärret markera en spårpinne,
att hon tagit rätt väg. Trots allt tycker jag att spårläggaren var en
mycket sympatisk kvinna som tog emot oss väl när vi nått fram till
slutapporten :-)
Den andra incidenten inträffade under platsliggningen (både Lägre- och
Högrehundar deltog samtidigt) när de två hundarna som låg närmast Nikita
uppenbart inte gillade läget utan begav sig till sina resp. förare. Den
första reste sig och försvann då det första skottet brann av. Den andra
flyttade sig 5-10 m då det andra skottet kom och fann sedan för gott att
lämna tillställningen helt efter det 3:e skottet. Kan vara tacksam att
jag tydligen ännu inte har benägenhet för hjärtinfarkt. Eller berodde
min överlevnad på att ett hjärta ligger mer skyddat då det befinner sig
i halsgropen? Nåväl - min dödsångest försvann då jag förstod att Nikita,
trots det inträffade, inte hade några andra avsikter än att ligga kvar
där hon befann sig.
One more time - I love you madly Nikita!
Ett stort tack till dig Sven och till din kära hustru för logi, mat och
trevligt umgänge (Sven är Linköpingsbo och tillika husse till Bobbys
syrra Fanny). Tack vare er slapp jag gå upp mitt i natten för den 22 mil
långa färden till Linköping! En eloge också till Linköping BK som hade
arrangerat en mycket välplanerad tävling. Det är också den hittills
vackrast belägna klubb jag besökt och med en massa trevliga människor.
Kan rekommenderas!
OBS!
Ett stort grattis till syster Nixie och Lisbet - Nixie blev idag den
första i syskonskaran att fixa flytten till Elit (spår)!!!
3 maj
Oj så dålig jag varit på att uppdatera hemsidan! Har varit alltför
upptagen med allehanda saker - bl.a. hundträning (!). Nåväl, det innebär att jag nu har
en del att berätta om.
Efter att ha varit
lat i stort sett hela tiden efter förra tävlingen med Nikita (med tillfälliga skov av träningsflit) har jag under den senaste tiden faktiskt fått fart under
galoscherna. Kan vara en duktig människa, men det borde inträffa mycket
oftare :-)
Hade anmält Nikita till 6 tävlingar före sommaren (Lkl spår), med förhoppning om att i alla fall komma med på en.
Nu kommer hela kullen att exteriörbeskrivas d. 24:e maj och med det fick
jag avanmäla oss från två tävlingar den dagen. Nu återstår 4 chanser
att komma med. Håll en tumme!
Träningen flyter på riktigt bra tycker jag. Hon fick in krypet snabbt, så
nu ägnar vi oss åt att finputsa. Gäller även övriga moment. Spårarbetet
fun-gerar normalt mycket bra, hon går oftast som på räls, men visst kan
det inträffa saker ibland. Lägger spår med 7-8 vinklar och lika många
pinnar (både skogspinnar och vanliga spårpinnar). Har också börjat med
spår på uppåt 1,5 km för att vänja både henne och mig vid längden.
Fortfarande gäller att hon ska stanna vid pinnen, plocka upp den,
invänta att jag kom-mer och lägger den i väskan - har en chick liten
pinnväska :-) - och sedan följer "bara" den bästa belöningen hon kan få
- att få fortsätta spåra! Varje onsdag
är det skotträning på klubben och då passar vi på att träna
plats-liggning m skott och budföring m skott. I onsdags var även en lh-collie med och den var lika oberörd av skjutandet som Nikita är.
Härligt att se! Bobby, oberörd även han, får sitta intill appellplanen
och titta på så nu finns det några collies på klubben som gör bra
reklam för rasen. Tänk om de var regel och inte undantag!
Nuförtiden har inte bara Bobby och jag släkt på Åland - det gäller nu även Nikita. Bobby har ju sin son Moltaz boendes där tillsammans med Ulla
och Janne - och nu har Nikita fått en helbrorsa på ön! Det är den nu 3 mån
gamle Primus som blivit ålänning och som kommer att bli räddningshund
med tiden. Kommer säkert att besöka Primus under min semester i sommar.

Primus, 7 veckor gammal.
Att Bobby hamnar lite i
skymundan här på hemsidan beror bara på att det är kring Nikita som det
mesta händer nuförtiden. Bobby har fått ett mycket roligare liv sedan
Nikita kom med i flocken och han hänger med på allt. Tränar även lydnad
med honom även om det mesta krutet går tlll Nikita. Hundarna är
dödspolare vilket tar sig många uttryck. T.ex: aggressiva hanar tar
Bobby hand om själv (jag ser naturligtvis till att det inte går till
handgripligheter), men mot tikar är han en sann gentleman hur argsinta
de än är. Då träder Nikita in i stället - om en tik gör ett utfall mot
Bobby blir hon ursinnig - flocken är helig!
Till sist ett grattis till morbror Kurants Joker med husse o matte
och till uppfödare Lena - Joker blev av Svenska Schäferhundklubben
utsedd till Bästa Allroundschäfer 2008. Stort grattis!

Joker vid bruks-SM, 2008.
Återkommer inom kort med
många actionbilder på Bobby och Nikita som jag fotade på Åland där vi
firade påsk i år. Bilderna behöver bara en omgång i Photoshop först.
Tills dess - glöm inte att njuta av våren!
10 mars
Djäkla skit! I söndags gick startskottet för den (nästan) dagliga
träningen som ska avslutas med Lägretävlingen (spår) senare i vår -
trodde jag ja! Efter sporadiska träningsryck under hösten/vintern var
det dags att börja satsa ordentligt - trodde jag ja! Då kom snön! Och
inte lite heller! Nåväl, snö kan försvinna fort i mars så det är bara
att hoppas, för nu måste vi komma igång. Hann i alla fall prova kryp
utomhus för första gången - alltid något.
I helgen var jag på besök hos Nikitas uppfödare för att se Nikitas nya
helsyskon som nu är nästan 5 veckor gamla. Även Annika o Ronnie var där
för att välja vilken av valparna som Jazza ska få behålla. Valet var
inte lätt eftersom kullen är mycket jämn. Nåväl, Papaya är
nu utsedd - hon är än så länge bara ett litet gossedjur, men
fortsättning följer :) Om det var praktiskt
möjligt hade jag själv velat lägga beslag på en svart hanvalp med
arbetsnamnet Primus! Kommer att lägga in valpbilder här på hemsidan
efter ännu ett besök om några veckor. Om 1-2 år är det kanske Nikitas
valpar jag ska åka och besöka - var och varannan dag gissar jag! :)
Ett stort Grattis till Nikitas morbror Joker som Sv. Schäferhundklubben
ut-nämnt till Sveriges bästa Allroundschäfer 2008! Dessutom - läs gärna
reportaget om Susanna och pappa Bosco som finns i
Helsingborgs Dagblad.
Nästa gång hoppas jag kunna rapportera om vår flitiga träning! Häpp!
10 feb
Nikitakullens nya helsyskon är nu 1 vecka gamla, 3
hanar och 2 tikar blev det! En av tikvalparna kommer Ronnie och Annika
att behålla den här gången - förhoppningsvis kommer den att gå samma
framgångsrika karriär till mötes som sin mamma.
Jazza har nu hunnit bli 7 år, men är still going strong och har
kvalificerat sig även till årets SM. Önskar er ett stort lycka till med
båda hundarna - Kalle inte att förglömma! :-) Kommer naturligtvis att
åka upp till Lena (valparna finns på kennel Kurant) och fotografera
valpisarna när de blivit lite större.
Här kryper Nikita omkring i vardagsrummet i väntan på väder
för utomhus-träning.Har lagt ut mattor för Nikita att krypa på.
Hon ligger lågt med bra teknik och jag har nu förhoppning om
att inlärningen ska gå snabbare än jag räknat med. Siktet är
inställt på tävling i maj och jag har fortfarande en liten
förhoppning om att vi ska kunna klara Högre spår senare i höst.
Håll en tumme eller två!
4 jan - 2009
Nu är allt som det ska igen - Bobby är hemma! Nikitas löp var över vid
hemkomsten, så den enda han limmade på när han kom hem var mig. Han har
haft det bra hos en vän och arbetskamrat till mig - Grazyna. Under
arbetsdagarna tar hon hand om hundarna i den lokal där hon arbetar
och hjälper mig också med Bobby när Nikita löper. Grazyna är koreograf
och ledare för en polsk dansgrupp vilket gett mig möjlighet att bidra
med en gentjänst: vi har tillsammans skapat dansgruppens hemsida som
jag nu, efter bästa förmåga, sköter. Länken dit om någon vill titta:
piastowie.se
Nu är det säkerställt att
Nikitakullen ska få helsyskon - det är konstaterat att mamma Jazza har
valpar i magen! Broder Nemo ligger inte heller på latsidan - just nu är
5 av "hans" tikar dräktiga!
I Stockholm är det kallt
idag! Konstaterade, efter ett vänstervarv, att det är dags att tjacka
fodrade överdragsbrallor!
25 dec
Bobby - the Dog: Bobby är hos en god vän, räknar med att kunna
hämta honom på nyårsdagen (Nikita befinner sig mitt uppe i höglöp).
Kanske någon tycker att jag skriver för lite om Bobby - det har blivit så
eftersom det mesta som händer har med Nikita att göra. Det betyder inte
att Bobby för den skull har mindre betydelse, så är det självklart inte.
Bobby har förändrats något under de senaste åren. Han är en ännu gladare
hund nuförtiden och verkar mycket tillfreds med sin tillvaro. Det kan ha
att göra med att han och Nikita står varandra nära (tycket är
ömsesidigt), men också att han nu köpt mig fullt ut. Bobby är en mycket
ranghög och självständig hund, vilket gjorde att han iofs köpte mig även
tidigare, men att det kunde vara under protest. Nu har han lagt ner den
protesten vilket gör livet enklare för både honom och mig. Nuförtiden
ser han på mig med mycket kärleksfulla ögon. Både Nikita och jag saknar honom,
men en vecka till så är han hemma igen. Han är hos en person som han känner mycket väl och
jag vet att han har det bra.

18 dec
Igår hände det!!! Nikita och jag började träna igen!!! Den här gången
ska ingen dj-kla latmask lura mig till lättja eller annat som kan vara behagligt.
Detta är nu tänkt att pågå fram till den första tävlingen i vår. Efter det
ska vi öka takten - ser fortfarande en liten chans att vi även ska kunna
tävla i Högre innan 2009 är slut. Om jag inte förfallit till ett
lättjefullt liv under hösten hade chansen varit större. Inte långt från
där vi bor ligger en frisbebana med närmast golfbaneliknande gräsmattor
- utmärkta appell-planer om man vill undvika lervällingen på klubben. Det
är ju inte så många övningar som kräver material och de får anstå en
tid. Under den närmaste veckan kommer vi att koncentrera oss på
kontakten vid linförigheten (Nikita kan fortfarande vara lite
"fladdrig"), vårt "gemensamma fotarbete" vid v/h
om halt, snabbheten vid läggande/ställande och raka ställanden vid
framförgåendet. Önska oss lycka till! :-)
1 dec
Nu är kanske Nikitas nya helsyskon några timmar gamla i Jazzas mage!
Annika o Ronnie har besökt Susanna och Bosco i Skåne och en repris
kommer imorgon vad jag förstått. Om allt går som det ska kommer Jazza
att få behålla en dotter den här gången. Låter som ett bra beslut -
Nikita och hennes syskon går inte av för hackor (är bl.a. den högst
korade schäferkullen har jag läst) och chansen är god att nästa kull
inte blir sämre, för bättre går knappast :-). Nikitas broder Nemo ligger
inte heller på latsidan. För några veckor sedan blev han för 4:e gången
pappa och nu står två nya löpande töser på tur :-) Om 1-2 år är det dags
att hitta en lämplig fästman till Nikita!
Båda hundarna mår jättebra
även om skitvädret inte inbjuder till några roliga övningar.
Här
en bild från vintern i Stockholm, som i år inföll den 25 november.
25 nov Har inte skrivit något på länge och det beror nog
främst på att jag inte haft så mycket att skriva om. Är av naturen lat
och den lervälling som hösten bjuder på lockar inte till några stordåd
på appellplanen. Har som målsättning att träna inomhus, t.ex. kryp i
vardagsrummet och andra övningar i en lång källargång som finns i huset
där vi bor. Men, varför göra något idag som kan skjutas upp till
imorgon?! Motivationen befinner sig alltså under lågvattenmärket för
tillfället. Någon som känner igen sig?Återkommer när den Lidnerska
knäppen infunnit sig! Snart hoppas jag!!!
28 sep
Igår träffades Nikita och 4 av hennes syskon (bara Nixa saknades) för
att göra sitt MT i Eskilstuna. Mamma Jazza, Annika och Ronnie hade åkt
upp från Göteborg och fanns också på plats - kul! Nikita blev den ende
av syskonen som hamnade under 500 poäng (Nikita fick 396 p), men eftersom
de bra kryssen sitter på de för mig viktiga ställena så är jag nöjd.
Fick bekräftat det jag redan visste: Nikitas stora styrkor är den kopiösa
kamplusten och den goda anpassningsförmågan (att kunna anpassa in-tensiteten).
Anpassningsförmågan gör att hon kan balansera upp kamp-lusten och bli
"stabil" när det behövs - att så är fallet kom inte som en nyhet för
mig. Till detta ska läggas hennes stora
bultande hjärta. Bobbys styrkor ligger på den "allvarliga" sidan - t.ex.
hans stora dådkraft samt idealiska skärpa. Däremot kunde hans kamplust
ha legat högre. Alltså: valpar efter B & N borde ge den ideala hunden
:-) Hoppas att det går att fixa en exteriörbeskrivning
under hösten så att de sex syskonen kan få sina titlar (även Nixa, som
bor i Ö-vik, har mentaldelen klar). Återkommer inom kort med bilder och film från
korningen.
Syskonens poäng:
Nemo 558 (Lena)
Nokia 546 (Christina)
Nitro 518 (Gunnar o Marianne)
Nixie 510 (Lisbet)
Nixa 457 (Karin)
Nikita 396
Lillskruttan kom alltså sist med sina mer "normala" poäng. Fyra stycken
över 500 är nästan osannolikt bra. Att komma sist en gång är helt OK men det
får inte bli för ofta :-). Nikita och jag har därför gemensamt bestämt
att vi ska ta revansch på tävlingsbanorna! Så om ett år eller så är det nog klokt
om ni andra i kullen börjar hålla i hattarna! :-) Det var kul att träffa
er igen! Har ofta kontakt med Lena och Lisbet och även med de andra
Stockholmarna, men det är extra skoj att träffa hela gänget
i samlad tropp. Hoppas det blir snart igen och att även du och Nixa
finns med då Karin!
Nikita på G vid korningen.

23 sep
Tre ekipage representerade Sverige i rapport vid Nordiska Mästerskapen
som gick av stapeln i Norge under den gångna helgen. En av hundarna
heter Kurants Jade ("Jazza") och är Nikitas mamma. En annan heter
Kurants Joker och är Nikitas morbror. Jazza kom 2:a och Joker vann.
Alltså, två syskon överst på prispallen! Ett stort grattis till er hela
högen! Här
några bilder från tävlingen.
13 sept
Den gångna helgen spenderade vi i Värmland (Skutberget utanför
Karl-stad), där årets Polishund-SM ägde rum. Nikitas pappa Bosco stod på
startlinjen i spårhundgruppen, vilket slutade med att han och hans matte
Susanna blev 4:a bland 18 tävlande hundar. Är mycket
imponerad av Bosco - en hund med "det". Att Jan Gyllensten ansåg honom
vara optimal vid L-testen strider inte mot mitt påstående. Blev också
imponerad av Susannas och Boscos samarbete, speciellt med tanke på att
de bara kompat ihop i drygt ett år. Ett stort grattis till er båda för
den fina placeringen! Film från tävlingen hittar man
här.
Träningen av Nikita har kommit igång ordentligt igen (tränar även
Bobby, men utan tävlingsambitioner). Som jag tidigare berättat har
jag bestämt mig för att skjuta upp lägretävlingen till i vår. Vill
befästa några saker utan att ha en nära förestående tävling att tänka
på. Det valet hoppas jag ska ge frukt i framtiden. Vi har
också börjat titta på högremomenten, med förhoppning om att vi ska kunna
klara båda klasserna nästa år. Även stegen har vi börjat nosa på.
Under våra promenader passerar vi några stättor (stegar som korna
inte ska kunna klara av) och dem tar vi oss över med hjälp av fritt
följ. Även juniorstegen
på klubben kommer till användning. Att kontrollen över startskall och
förväntansljud är en färsk-vara blev jag påmind om i veckan. Plötsligt
börjar hundskrället att låta igen! Nu är det under kontroll,
men det är säkert något som vi får återkomma till ibland. Förväntan kan
vara bra och snabbt ska det gå men låta ska det inte!
25 aug
Igår blev Nikitas mamma Jazza (Kurants Jade) 6:a i rapport vid SM i
Västerås. Att morbror Kurants Joker slutade som 4:a gör inte saken sämre. 20
hundar hade kvalificerat sig. Satt tillsammans med flera andra Kurantare
vid ringside då Ronnie och Jazza avslutade SM-helgen med ett mycket fint
lydnadsprogram. Grattis till Jazza, Ronnie och Annika!!! Ett grattis
till för att ni nu är uttagna till Nordiska Mästerskapen i
september! Filmade Ronnies och Jazzas lydnadsuppvisning (lägger senare i
veckan in filmen här på hemsidan). Det gjorde att jag inte kunde fota,
men, vem hade jag råkat sätta mig bredvid - jo, Brukshundens utsände
fotograf som jag lyckades övertyga om att hjälpsamhet är en dygd :) Det var en
upptagen man, men de bilder han ändå hann med att ta med min kamera hittar du
här.
På Jazzas och Kalles hemsida kan
man läsa det Annika skriver om tävlingen (se sidans blogg). Adressen:
www.xander.queensies.se
11 aug
Nu ska jag beklaga mig. Har 10 veckor ledigt över
sommaren men nu är det plötsligt bara 1 vecka kvar! Eländes elände, men
det är väl smällar man får ta. Min stolta föresats att ägna mycket tid
åt hundträning över sommaren förvandlades till en fingertutt. Nu har vi
i alla fall startat igen och målsättningen står kvar: lägre i vår
och uppflytt från högre efter nästa sommar. Det innebär alltså att vi
redan nu börjar med högremomenten. Uppletande t.ex, som vi tidigare bara
kört sporadiskt, har vi under senaste veckan tränat regelbundet. Än så
länge bara två föremål, varav ett alltid ligger på djupet, men vartefter
kommer antalet att öka och korridoren att breddas. Det är också en bra
övning i att få kontroll på startskall som hela tiden lurar bakom
hörnet. Än så länge arbetar Nikita snabbt, envetet och metodiskt. Hon
tycker, som väl de flesta hundar, att övningen är görskoj.
Det händer mycket nu: två av systrarna jobbar på uppflytt till elit
innan säsongen är slut (de ligger ett år före oss - orättvist, men vi
kommer på slutvarvet :-)). SM i Västerås närmar sig med mamma Jazza och
morbror Joker på startlinjen i rapport. Kommer, tillsammans med fler i
gänget kring Nikita, att åka dit med två tummar i bagaget. I september
kommer pappa Bosco att tävla i polishunds-SM. Klämda tummar är inte att
leka med!
Det finns just nu inte så mycket att berätta om Bobby annat än att han
mår förträffligt och att han tillsammans med Nikita haft en händelserik
sommar.
Arbetar med att redigera sommarens hundfoton och filmer. Roligt men
tidskrävande. Återkommer.
6 juli
Kom igår hem efter semester på Åland. Har delvis åländska rötter och
känner mig djupt rotad på ön. Har massor av bilder med mig hem och ett antal kommer
att hamna här på hemsidan då jag hunnit redigera bilderna. Här några
smakprov.
För mindre än en månad sedan blev Lena (Nikitas uppfödare) och hennes
Maffia uppflyttade till elit i skydd. Idag var det dags igen - nu är
även flytten till elitspår fixad! Dessutom vann de dagens tävling på
Heby BK. Ni är så djäkla duktiga! Maffia var extramamma till
Nikita och de andra i kullen och för att hedra henne har jag
dammat av några bilder som visar hur hon handskades med ett av
syskonen (svårt säga om det är Nixa, Nixie eller Nemo).
Bilderna finns
här.
Inte nog med det, Nikitas brorsa Nitro har nu fixat tjänstecertet i
bevakning. Husse Gunnar har varit bevakningsinstruktör
i en massa år och har
nu ännu en hund som kan föregå med gott exempel.
Inte nog med det, Nikitas morbror, Kurants Joker, vann i helgen
schäfer-SM i rapport. Han kommer, liksom mamma Jazza, att delta vid SM i
Västerås om drygt en månad.
7 juni
Igår inledde undertecknad 10 veckors semester (det är tillåtet att vara
avundsjuk!). Samtidigt valde Nikita att börja löpa. Den här gången
slipper Bobby hundpensionat. Han kommer istället att få bo hos en person
som han känner mycket väl. Räknar med att Nikita ska vara färdiglöpt den
27 juni - dagen efter åker vi till Åland där jag hyrt en stuga. Bra
inprickat av Nikita! Vi kommer att bo strax intill Bobbys "Ålandsvalp"
Moltaz med matte/husse Ulla och Janne. Kul! Har delvis rötter på Åland,
så det känns lite som "hemma" för mig.
Har funderat en del kring det framtida upplägget av träningen. Har inte
gjort ett jota sedan tävlingen, men nu är det dags igen. Hade en stolt
förhoppning att vi skulle komma riktigt långt i år, men funderar nu på
att istället göra 2008 till ett år då vi förbereder oss inför 2009.
Efter sep-tember finns inga tillgängliga tävlingar och att få till ett
bra kryp på några månader tror jag blir svårt och att medvetet nolla ett
moment i september känns inte bra. Siktar nu istället på Lägre till
våren och att vi ska kunna klara en uppflyttning till Elit hösten-09.
Kommer med andra ord att börja förbereda även Högre redan nu. Det kommer
alltså att bli många moment att träna framöver. Och så spårträningen
naturligtvis! Orosmolnet är orm - finns gott om dem häromkring. Har
ständigt Cortison på mig.
Har varit dålig på att fota och filma under lång tid. Nu ska båda
kamerorna dammas av och jag hoppas ha något att visa efter sommaren.
17 maj
I och med Nitros och Nikitas tävlingsdebut är nu alla i kullen utom en
igång och tävlar. Undantaget är Nemo, vars husse blev sjuk, vilket ledde
till att uppfödare Lena tog Nemo tillbaka. Lena tävlar redan med sin
Maffia (uppflyttad till högre i både skydd och spår), men känner jag
Lena rätt så kommer även Nemo att bli tävlingsklar så småningom. Nemo,
som är GK vid polisens L-test, har haft annat viktigt för sig under
tiden - han är redan pappa till 2 kullar (15 valpar), men känner jag
Lena rätt så kommer även Nemo att bli tävlingsklar så småningom.
De övriga är uppflyttade till:
Nixa: högre spår och lkl II
Nixie: högre spår och lkl II
Nokia: BSL 3
Nitro: lägre spår
Nikita: lägre spår
Fortsättning följer...
11 maj
Igår gällde spårappellen med Nikita i sommarhettan. Vi lyckades bli tvåa
efter Sylvia Axell och det är jag naturligtvis nöjd med! Däremot är jag
mindre nöjd med poängen (260) - vet ju att Nikita kan bättre än så.
Hettan gjorde säkert att alla hundarna underpresterade - Nikita gjorde
saker som hon i vanliga fall inte sysslar med. "Trippande trav" i
stället för full galopp hem med apporten till exempel (gav 6,5 p). Fler exempel:
hennes vanliga koncentration lyste med sin frånvaro ibland, läggandet
var segt och så brukar det inte se ut. Vid linförigheten började hon
nosa (!) och jag valde att korrigera henne. Efter det gick hon bra, men
det syntes i protokollet vad som hänt: 6 p. På förmiddagen hade hon
problem med att fästa på 1:a benet, men det går inte att skylla på
värmen. Det har hänt vid något enstaka tillfälle tidigare, men det är nu
länge sedan. Är van vid att hon stoppar nosen "i rälsen" och kör. Så
blev det även igår, men först efter 1:a vinkeln. Vi hade alla pinnarna med oss
och poängen blev 8½. De bästa momenten igår blev budföring (10), inkallning och
hopp (9). Hade nog hoppats på ännu några 9:or och 10:or. Apropå hopp: det slog
slint hos Wennerberg och jag "glömde" kommendera "sitt" efter
uthoppet, men Nikita valde att sätta sig utan min hjälp. Den övningen har vi aldrig
provat tidigare, så det var riktigt duktigt av henne! :-). Av den anledningen bjöd jag
henne på en snus efteråt, men hon tackade nej. Otacksamma hundskrälle!
Hur som helst - uppflyttningen är fixad och det är huvudsaken! Dessutom
jätteskoj att två Kurantsyskon hamnade på prispallen (Gunnar och broder
Nitro kom 3:a). Inte heller Nitro gick att känna igen.
Nu väntar lydnadsettan där vi är klara med alla momenten, men först ska
Nikita få löpa. "Stockholms blodbad" kan inte vara många dagar bort (den
här gången blir det "blöja på"). Är bortskämd med att mina tikar tar
reda på efter sig, men Nikita ser sig som helt befriad från den
uppgiften :-)
Nu väntar framförallt också Lägre spår. Ska börja krypa omkring på knäna
här hemma för att visa Nikita hur det nya momentet ska se ut :-) Ser
också fram emot att få ta oss ut till en riktig spårskog igen! Det har
varit många appellspår den sista tiden.
4 maj
Knappt en vecka kvar till tävlingen och en viss anspänning har börjat
infinna sig. 12 hundar kommer att delta: 4 schäfrar, 3 råttisar, 1
border-collie, 1 malle, 1 boxer, 1 tervueren och 1 dv. schnautzer. Vi får
minst 2 riktigt svåra konkurrenter som jag känner till: Sylvia Axell
(sch) som bl.a. vunnit SM i rapport två gånger, även om det är några år
sedan. Idag är hon en av två lagkaptener för IPO- och lydnadslandslagen
(finns en artikel om de två i "Brukshunden" nr 2-08).
Dessutom Gunnar Bergman som deltar med Nikitas
brorsa Nitro och som tävlat i både SM och bevaknings-SM ett antal
gånger med två andraplatser att ståta med. Försöker se det här som ett
bruksprov, där varje hund bedöms för sig, men har man en tävlingsdjävul i
sig så har man. Skulle vara jättekul om det går bra för både Nitro och
Nikita!!! En av domarna är Staffan Nordin, som har rykte om sig att vara
hård men juste vid bedömningen. Den andra är Inga-Lill Svan som också
har gott rykte.
Avslutar dagens epistel med ett stort grattis till Lisbet och Nikitas
syster Nixie som nu är uppflyttade till högre spår! Nya spel, nya
insatser!
22 april
Dags igen för gratulationer: Nikitas syrra Nixa med
matte Karin klarade för några veckor sedan korningen med 465 p.
Snyggt jobbat! De övriga i kullen kommer att
göra sitt MT i september. Grattis nr 2: Nikitas brorsa Nemo har
blivit pappa till 9 valpar (8 hanar och en tik) och även nästa faderskap
är konstaterat. Nemo har nog många trevliga herdestunder att se fram
emot :-)
Här närmar sig tävlingsdebuten (spårappellen) med Nikita. Vet nu att
domare blir Staffan Nordin o Inga-Lill Svan. Går Nikita som på träning
kommer det att gå bra, men på tävling kan som bekant mycket hända.
Håll en tumme!
28 mars
Under påskhelgen tog mamma Jazza sitt 10:e cert. För
omväxlings skull blev det den här gången i spår. Sin spårkapacitet har
Jazza förmodligen efter sin dotter :-) Ett 10-faldigt grattis till
Jazza, Ronnie och Annika!
På söndag ska vi återigen till spårskogen tillsammans
med syster Nixie med matte Lisbet och några andra träningskamrater.
Förra gången gick Nikita jättebra och jag hoppas på en repris. På
torsdag ska vi vara med på en träningstävling på Nacka BK. Mycket
nyttigt! Inför appellen har vi nu framförallt budföring och
framförgående att träna på. Budföring har vi inte övat så många gånger.
Det är ju inget svårt moment - det gäller bara att få Nikita att förstå
vad som förväntas av henne. Vid framförgåendet har jag nu kunnat ta
bort "målen" och det börjar se ganska bra ut. Resten putsar vi på. När
snön försvunnit ska vi också lägga några spår på "åkrar o
ängar" inför appellspåret. Det är ett antal veckor kvar till tävlingen
och tills dess hoppas jag att allt ska sitta.
Om någon undrar hur Bobby mår, så mår han prima! Hans och Nikitas vilda
lekar fortsätter. Synd att de inte kan få barn tillsammans!
9 mars
Är förkyld! Oj, så sjuk jag är! Häller så mycket te
(äkta påste!)som möjligt i ansiktet och
inbillar mig att det hjälper. Voine, voine!
Förra helgen var det valpträff i Harbo (några mil norr om Uppsala) dit
Nikitas uppfödare Lena flyttat. Jätteschysst hus med en tomt som gränsar
till en badbar älv (nåja, å är kanske ett bättre ord). Lena o Rolf har
satt upp stängsel, men badmöjligheter finns alltså för deras tre hundar
(Maffia, Fixie och Nikitas brorsa Nemo). Alla 6 "valparna" fanns på
plats (även Nixa som rest ner från Ö-vik). Tyvärr var vädret av det
dystrare slaget och kameran fick stanna hemma. Meningen var annars att
jag skulle ta nya bilder på voffsen avsedda för Kurants hemsida. Trots
vädret blev det lite träning inkl uppletande. I övrigt ägnades dagen åt
kaffedrickande och samvaro. Eftersom alla hade något med sig blev det
mycket doppa! Glömde: även två av Maffias 1-åriga valpar
(O2-kullen) med vidhängande mattar och hussar anslöt till sällskapet.
Trevligt!
31 jan
Har varit ganska duktig med lydnadsträningen den sista tiden, men aj så
dåliga vi (jag) har varit med spårarbetet! Förlitar mig på att Nikita
ska klara appellspåret utan problem, men sedan är det SPÅRA som gäller!
Vid lydnadsträningen koncentrerar jag mig på några saker åt gången. De
sista veckorna har det varit linförighet, framförgående och positioner
som Nikita och jag framförallt avhandlat. Det fria följet kommer ju att
vara viktigt under hela vår karriär och är värd all tid i världen.
Arbetar där med att få det schwungfullt och "framåtriktat" med Nikita i
rätt position och med stabil kontakt. Hennes "vänster om halt" är värt
en egen kommentar: hon sladdar in med baken på ett mkt effektivt sätt.
Ser faktiskt lite roligt ut - hoppas att även domarna låter sig roas :)
Vid framförgåendet går hon nu i bra tempo - det tog lite tid att bromsa
in de 180 knyck som gällde från början. För att hålla hennes intresse
framåtriktat använder jag många "stanna" direkt följt av "före".
Vartefter är det tänkt att jag ska kunna tidsförskjuta "före" mer och
mer utan att hon vänder sig om. Hennes förväntan ska vara placerad
framför henne är det tänkt. Vi kan också stå och nöta inkallningar från
varierande avstånd, där ingångarna och rakt sättande är det viktiga.
Farten har jag gratis med henne.
Det börjar snart bli dags
att kolla i tävlingskalendern och hitta lämpligt datum och lämplig plats
för Nikitas debut. April låter bra tycker jag.
19 jan
Har under en tid funderat kring hundarnas och min framtid och nu
är beslutet fattat. Har förstått att min ursprungliga plan, att träna och
tävla med båda, var att ta sig för mycket vatten över huvudet. Det
räcker mer än väl att försöka lyckas med en hund och då faller valet Idag,
för 2 år sedan, ringde Nikitas uppfödare Lena till mig och berättade
att 6 valpar fötts under natten. 5 valpar var sedan länge tingade
så det behövdes en 6:e för att även Wennerberg skulle få en. Snacka om
att jag blev glad! Ett stort grattis till alla 6 syskonen på 2-årsdagen!
Gå gärna in i Gästboken också och läs vad mamma Jazza skriver. Dygnet då
Nikita föddes var Bobby borta för ett kärleksmöte med fästmön Callas (med
gott resultat). En valpdag att minnas!
8 jan 2008
Har varit dålig på att skriva den sista tiden - ska bättra mig! Det kan
ha med årstiden att göra. Hundträningen fortsätter, men
ibland undrar man om det inte är ett annat ord för gyttjebad. När det
är plusgrader undviker jag klubbens upplysta appellplan (läs: leråker)
och använder istället några riktigt bra möjligheter som finns
inom området där vi bor. Har ett eget hopphinder (lyxigt!), som står
vid vår uteplats och som jag bara behöver flytta några meter för
hoppövningar med hundarna. De är båda säkra på "hopp - sitt - återhopp"
och båda är värda 9:or tycker jag. När ingångarna sitter med raka
sättanden, som ofta händer, så är de värda en.....! Använder en ganska
lång ansats för Nikita - med sin fart kommer hon då lagom långt ut från
hindret för återhoppet. En bit bort har föreningen en egen bouleplan
(sand) som lämpar sig bra för linförighet/fritt följ. Det är normalt
Bobbys bravurnummer - han är mycket förig. Här har också Nikita den
senaste tiden gjort stora framsteg. Kontakten sitter allt stabilare och
nu har hon också hittat rätt position (hon gick tidigare gärna
ett huvud för långt fram - det är en ivrig dam!). Vänster och
höger om halt har hon blivit riktigt duktig på - det klarar hon nu, med
rakt sättande, nästan på linjen. En sak har jag gratis med Nikita - hennes
snabba sättanden! Ibland undrar jag om hon inte har lite BC i sig också :-)
Ställande började vi på allvar med nyligen och det satt nästan med en gång.
Hon stannar ofta i steget, utan så mycket som ett halvt extrasteg - hoppas att
jag kan bevara det. Det vi sliter mest med annars är framförgåendet. När
ordet "före" kommer, tycker damen ifråga att det är 180 knyck som
gäller! Här jobbar vi alltså med att få till lagom fart. Inte lätt med
en hund som har så mycket i sig. Med tanke på
allt jobb som krävs för att få till ett bra framförgående tycker jag att
koefficient 2 är dåligt betalt! Apportering och inkallning ska normalt
ge henne minst 9:or tycker jag. Det vi putsar på där är raka sättanden.
Läggande under gång återstår, men det känner jag mig säker på att hon
lär sig snabbt. Båda hundarna klarar platsliggning med gömd förare och
platsliggning med skott på ett stabilt sätt. Duktiga vovvar! Spårarbetet
har legat nere en tid, så där måste undertecknad skärpa till sig!
Försummelsen kan bero på att jag föredrar skogen när det är varmt o skönt :-)
|